Dikter av Julius Keleras i tolkning av Lena Torndahl

En profetia
(A Prophecy)

Hagtornsbuskarna som blommar i utkanten av ängar och fält
kommer att vissna före slåttern
och när källan inte förmår klyva en undangömd gravsten mitt itu
kommer den att djärvt porla vidare och ta ett språng, likt en dykare,
ut i tomma intet
rakt ut i det okända
där Guds trähammare hänger på väggen.

Den omtumlade resenären har gått vilse och lägger sig att sova
invid en brinnande enebuske.
Han drömmer om krukor, fyllda med blod, och en gammaldags vävstol
där en gumma, i lä för vinden, väver en bonad av glittrande regndroppar
för att lovprisa den nyutspruckna morgonen.

Flickan som rymt ur sagan orkar inte vänta på den rätte
som ödet valt ut åt henne och styrvingen på en rasande robot
ödelägger galaxerna.
Kanske är det just i det ögonblicket
som vi får bevittna Guds födelse
på ett hotell som är omöjligt att värma upp
eftersom det bara är vi två som bor där.
Vi har inga ljus att tända
och inga ord att säga till varandra.




< 1 2 3 4 5 6 7 8 >

Asko Künnap
Julius Keleras
Jyrki Kiiskinen
Nicola Lecca
Risto Oikarinen
Sjón