Dikter av Julius Keleras i tolkning av Lena Torndahl

Sådant som plågar, retar och sårar
(Things that Sting)

Sådant som plågar, retar och sårar: En avslagen sommarcampari.
Boken som du slog upp i en hamn på Sventoji ? fiskeflottan hade gett sig av,
kvar fanns bara en fiskare som låg på knä och försökte nudda med handen
vid den overkliga soluppgången som lyser upp medvetandet.
Det har slutat regna. Vi andas in den lockande morgondoften av rökt abborre.
Sanddynerna kan inte hitta oss.

Sådant som plågar, retar och sårar: nötskrikan som dåsar på verandan,
boksidorna och sandkornen i din mun ? precis som då, en gång för länge sedan.
Men nu går de ordentliga trösklarna så snabbt och tyst till sängs för natten:
En renborstad mun, lydig tystnad, händerna tvättade inför barnaren sömn,
oskuldsfull gemenskap och nynnandet av stavelser.

Så som koraller växer i en grotta
växer kolonier av föremål som ger näring åt drömmarna.
Man skulle kunna tro att det som händerna inte längre kan nå vittrar sönder.
Så är det inte.
Fönstret gnisslar fortfarande
även i den djupaste tystnad.
Orden bultar, insvepta i tjocka dammlager.
Ack, all denna längtan och lust som fastnat i trådarna från andra drömmar!
Ack, dessa städer, där solnedgångsbroarna ännu glimmar!

Torgen viskar, inlindade i murgrönsrankor från tider som flytt.
Nu för tiden är ingenting tryggt och säkert.
Det som plågar, retar och sårar försvinner som dagg i gräs, som
regn utan spår, men kommer sedan åter
som en man som högtidligt lovar att inte spela roulette eller dricka vin
eller röra ditt undangömda kapital
men sedan bryter sitt löfte.

Varför skulle jag väcka minnena till liv
när det enda som återstår av drömmarna
är skräpiga parker och sotiga karuseller som inte längre snurrar runt,
tårpilar som förvandlas av Vilnelé om natten
och en dimma, död som döden.

När orden sover kommer minnena tillbaka
och dagen som lider mot kväll gör sig redo att leva livet.
Men tiden är knapp.

Sedan somnar vi och försöker hugga huvudet av drömmen
trots att vaknätterna i Vilnius är det som plågar oss allra mest.

Jag vaknar efter en stund, öppnar dörren och räknar efter hur många tak
som regndropparna hinner dansa på före gryningen
och lyssnar till suset av regn som vore det toner från ett stränginstrument
som ljuder ur fjärran.




< 1 2 3 4 5 6 7 8 >

Asko Künnap
Julius Keleras
Jyrki Kiiskinen
Nicola Lecca
Risto Oikarinen
Sjón