Intervju med Sölvi Björn Sigurðsson
Den isländska författaren och
översättaren Sölvi Björn Sigurðsson har återvänt till Östersjöns författar- och
översättarcentrum flera gånger sedan första vistelsen 2006. Nu skriver han på
sin femte roman, som kommer ut på Island i höst.
– Det bästa
med att vara här är att man får så mycket koncentrerad tid för skrivandet.
Under mina två veckor i Visby hinner jag mycket mer än jag skulle ha gjort
hemma. Varje dag här är som tre arbetsdagar hemma i Reykjavik, säger han.
Sölvi Björn
Sigurðsson började tidigt att skriva. Redan i 16-årsåldern var han ganska säker
på att det var det här som han ville göra i sitt liv. Han läste mycket under
tonåren och har skrivit dikter sedan han var barn. Hans första publicerade verk
är diktsamlingar: Ást og frelsi (Kärlek och frihet) och Vökunætur Glátúnshundsins (Glátún-hundens sömnlösa nätter).
– Det fanns
mycket böcker hemma när jag växte upp och min morfar översatte poesi av bland
andra Gustaf Fröding och Hjalmar Gullberg. Så jag var ganska orädd när jag
valde ett jobb inom det här området. Jag började skriva artiklar och använde
mina universitetsår till att komma igång med skrivandet, berättar han och
fortsätter:
– När jag
var 16-17 år hade jag ett sommarjobb som vakt på Nationalmuseum i Reykjavik.
Det var inte lika mycket turister på Island då som det är idag och jag hade
mycket tid över att läsa böcker, så det var ett väldigt bra och passande jobb
för mig, säger han och ler.
Sölvi Björn
Sigurðsson skriver poesi och romaner, och har även gett ut två böcker om
isländsk fiskekultur och historia. Han översätter klassisk lyrik från franska,
tyska och engelska till isländska och har bland annat gjort en prisad
översättning av Arthur Rimbauds En tid i
helvetet (Une Saison en Enfer) och
Shakespeares Stormen.
Hans första
roman, Radíó Selfoss, kom ut 2003 och
handlar om två vänner i Selfoss, en liten stad på södra Island, drygt 50
kilometer öster om Reykjavik, där han bodde tills han var 11 år och familjen
flyttade till huvudstan. Han har studerat litteraturvetenskap och franska i
Montpellier och Paris. Det var här han började översätta Rimbauds En tid i helvetet, som han arbetade till
och från med under tio år.
– Språket är
så kraftfullt, varje mening är betydelsefull, du måste hitta rätt ton. När man
översätter lyrik behöver man komma väldigt nära texten och ge mycket av sig
själv, säger han.
Han har även
bott i Skottland, där han tog en magisterexamen i förlagskunskap.
– Jag har
ett litet förlag i mitt kök och har publicerat några diktsamlingar, bland annat
Rimbaud-översättningen och diktverk av den skotska poeten Robert Burns, säger
han.
Delar av det
episka diktverket Gleðileikurinn
djöfullegi (Den djävulska komedin)
är översatt till svenska, danska och finska för olika antologier. Det är en
historia om en ung mans sökande i Reykjaviks nattliv och anspelar på Dantes Den gudomliga komedin i sin poetiska
form och intrig. En annan av hans böcker som översatts är romanen Síðustu dagar móður minnar (2009), som
han delvis skrivit vid en tidigare vistelse på Östersjöns
författar- och översättarcentrum. Den finns översatt till danska och engelska,
med titeln The Last Days of my Mother
och handlar om relationen mellan en 37-årig man och hans färgstarka mamma, som
reser till Amsterdam tillsammans när modern fått en obotlig cancerdiagnos. En
berättelse skriven med svart humor där livsglädje och livskraft brottas med
dödsångest.
– Jag
försöker analysera hur vi människor knyter an och förhåller oss till varandra.
Det är något jag återkommer till i alla mina böcker, säger han.
Idén till boken
han skriver på nu under sin vistelse i Visby fick han för tio år sedan och karaktärerna
har utvecklats med tiden. Handlingen kretsar kring en familj i Reykjavik och
delar av historien utspelar sig i Ryssland. En av karaktärerna återvänder till
Island på 1960-talet för att öppna ett apotek. Företaget växer sig stort tills
finanskrisen kommer och förstör allt, en händelse som satt djupa spår i det
isländska samhället.
Sölvi Björn
Sigurðsson har rest till Sverige flera gånger för att skriva och har bland
annat deltagit i en kurs för debutanter i Skandinavien 2004 på Biskops Arnö
Nordens Folkhögskola. Under två sommarveckor förra året vistades han med sin
familj i Villa Bergshyddan i Stockholm – ett konstnärsresidens för skapande kulturarbetare
bosatta i någon av Nordens huvudstäder. Och han återvänder gärna till
Östersjöns författar- och översättarcentrum en gång om året för några veckor av
intensivt skrivande, med små avbrott för promenader på de medeltida kullerstensgatorna
innanför murarna, längs strandpromenaden mot Snäck och tillbaka genom skogen på
Kärleksstigen i den tidiga vårens bleka solljus. Centret uppe på Klinten i
Visby beskriver han som en lugn och välkomnande plats.
– Det är
fantastiskt att komma hit, allt är väldigt bra ordnat. Om du vill ha sällskap
finns det alltid någon du kan prata med. Man får vara ifred och arbeta i lugn
och ro – och ändå är man inte ensam, säger han.
Text och foto: Maria Molin