Cordula Unewisse
Nya möten, utbyte av tankar, ö-känslan,
historiens vingslag och den öppna horisonten. Det är några av minnena som Cordula Unewisse tar med sig hem
till Bonn i Tyskland.
– Utrymmet inom mig blir större på den här platsen och det påverkar förstås mitt
arbete. Jag tycker att det är en av Centrets tillgångar. Här finns en alldeles
speciell inramning för tankarna om mitt eget arbete och min identitet som
översättare, säger hon.
–
Översättning är ett arbete och ett sätt att vara som gör mig lycklig. Att
översätta är en resa som gör världen större. Det innebär också att ständigt fatta
beslut, välja och välja bort ord och deras möjliga komposition i meningar, svarar
hon på frågan om vad yrket betyder för henne.
När vi möts
en torsdag i september på Östersjöns författar- och översättarcentrum i Visby
ska hon resa hem morgonen därpå. Den tyska översättaren Cordula
Unewisse kom till Visby i mitten av augusti och har
bott på Centret i nästan en månad. Det här är hennes första vistelse på
Gotland, och samtidigt hennes första besök i Sverige.
– Jag reste till Visby med färjan. När jag anlände till Centret vid midnatt
hade man just haft en avskedsfest för en av gästerna och några satt fortfarande
kvar utanför huset och välkomnade mig, säger hon.
– När jag vaknade följande morgon såg jag den här fantastiska utsikten. Från
mitt rum kan jag se domkyrkan och havet och det var mitt första intryck av
Visby i dagsljus. Jag uppskattar verkligen den här öppna och oändliga vyn.
Cordula Unewisse kände till Östersjöns författar- och
översättarcentrum som en samarbetsorganisation till den tyska översättarfonden,
DÜF. Under en vistelse på ett översättarresidens i Straelen
hemma i Tyskland, Europäisches Übersetzer-Kollegium,
fick hon veta mer om Centret eftersom två kollegor skulle till Visby och arbeta
senare samma år. I Berlin mötte hon en annan kollega som berättade hur viktig
vistelsen vid Östersjöns författar- och översättarcentrum varit för hennes
senaste översättning.
– Senare, när jag hade möjlighet att ansöka om ett arbetsstipendium från
översättarfonden, ville jag först åka till Straelen
igen, men residenset var fullbokat. Då ansökte jag istället om en plats i Visby
och nu är jag så glad att det inte fanns plats på mitt förstahandsval. Tiden
här har verkligen varit berikande på så många sätt, säger hon.
Under månaden
på ÖFÖC har hon arbetat med en översättning av den franska boken “Les attentifs” av Marc Mauguin, som till
våren ges ut av det tyska förlaget Verlag Freies Geistesleben. “Les attentifs” är en novellsamling, inspirerad av tolv
målningar av den amerikanska konstnären Edward Hopper.
– Det är en sorts dialog mellan konst och litteratur. Författaren har försökt
att komma underfund med vilka berättelser som gömmer sig bakom målningarna, vad
som hände innan han målade dem och vad som kommer att utspela sig efteråt.
Cordula Unewisse studerade romanska språk och tysk språkvetenskap
och filosofi på universitetet i Bonn och gjorde studieresor till Frankrike,
Italien och Portugal. Hon har arbetat som lärare i tyska som främmande språk,
för DAAD, en organisation för internationellt student- och forskningsutbyte, i
ett forskningsprojekt vid universitetet i Kassel om Frankrikes kulturpåverkan i
Tyskland på 1700-talet och har under flera år varit föreläsare på universitetet
i Bonn. Sedan 2005 frilansar hon som litterär översättare och
korrekturläsare.
– Franska var mitt andra språk i skolan, efter engelska. Jag tyckte mycket om
att läsa språk, men även naturvetenskap, och jag hade svårt att bestämma mig
för vilka ämnen jag skulle välja på universitetet, säger hon och tillägger:
– En lärare på universitetet i Bonn hade ett stort inflytande på mitt yrkesval.
Hon gick
några översättningskurser, som inte var obligatoriska, bara för att öva sig på
översättning och dessa seminarier blev avgörande för hennes beslut att bli
översättare. Hon gjorde sin första professionella översättning när hon
fortfarande var student. Cordula hade turen att ha en
filosofilärare som även var förläggare.
– Han bad
mig att översätta en riktigt utmanande text: en bok av filosofen Jean-Luc
Nancy, säger hon.
Sedan dess
har hon arbetat med en lång rad översättningar av akademiska artiklar för konstutställningskataloger.
Jag har
sedan länge haft fokus på konst: konsthistoria men också tolkningar av
konstverk och konstnärsbiografier.
– Redan som student på universitetet såg jag många konstutställningar och minns
särskilt Retrospektiv av Alberto Giacometti, en av mina favoritkonstnärer, i
Paris.
Paul
Cézanne, Akseli Gallen-Kallela, Paula Modersohn-Becker
och Louise Bourgeois är några exempel på andra konstnärskap som hon uppskattar
och har utforskat i olika översättningsuppdrag. Cordulas
senaste översättning, som hon arbetade med under en vistelse i Charente i västra
Frankrike, var en bok om den flamländska 1400-talskonstnären Jan van Eyck av Jean-Philippe Postel.
Konst, filosofi och skönlitteratur är hennes arbetsfält och hon översätter
nästan alltid från franska till sitt modersmål tyska.
Här i Visby har
hon varit nyfiken på att ta del av det lokala kulturlivet. Hon har besökt
Fornsalen och Konstmuseet, en orgelkonsert i domkyrkan och en konsert med
föreläsning på Almedalsbiblioteket, som en finsk författare från Centret fick
översätta för henne.
– Det var ändå ett nöje att lyssna på det svenska språket även om jag inte
förstod mycket. Det var en “aha”-upplevelse att höra likheterna mellan svenska
och tyska.
En viktig
morgonritual här i Visby var att gå ner till stranden och piren vid Norderstrand.
– Efter ett dopp i havet slog jag mig ner i sanden, mediterade och försökte
ibland skriva en dikt eller en liten text om denna plats, säger hon.
Hon
uppskattar verkligen atmosfären på en ö.
– Jag tror att det är väldigt ovanligt med den här utsikten från en stad: en
vidsträckt vy utan några andra öar, bara den fria horisonten. Från mitt fönster
har jag sett färjan lämna och anlända till hamnen, medan jag tänkt på att det
en dag är jag själv som sitter där på väg hem.
Cordula
tycker om Botaniska trädgården i Visby, där hon har suttit och läst en fransk
författare som hon skulle vilja översätta, Marie-Hélène Lafon.
– Hennes böcker finns inte på tyska än och jag hoppas kunna hitta ett förlag
som vill ge ut dem, för de är verkligen väldigt bra och har fått det prestigefulla
Prix Goncourt i Frankrike, säger hon.
Under sin
vistelse på Gotland har hon också gett sig ut på utflykter, till Fårö i norr
och till Hoburgen i söder. Inför resan till Fårö hyrde hon bil tillsammans med några
stipendiater på Centret: en kinesisk romanförfattare, en amerikansk poet och en
finsk författare. På vägen norrut besökte de medeltida kyrkor och väl på Fårö följde
de vägen längs västkustens rauklandskap. De vandrade, slog sig ner och pratade
en stund.
– Vi har en hel samling med Bergmanfilmer här på Centret och kvällen innan
utflykten såg vi “Persona”, som spelades in på Fårö. Vi försökte hitta filmens stenstrand,
men tyvärr körde vi vilse i skogen och fick ge upp, avslöjar hon med ett
leende.
– Jag
samlade helt nya intryck, jag kände inte till den här sortens landskap tidigare,
den här karga naturen. Fårö är en plats där du kan fatta beslut eller se saker
och ting mer tydligt. En känsla av harmoni i landskapet.
Promenader
längs kullerstensgränderna i Visby har varit välbehövliga avbrott från arbetet
med översättningen på Centret.
– Jag är imponerad av arkitekturens mångfald. Innan jag kom hit kände jag inte
till det tyska inflytandet i Visby under medeltiden, och att Hansan var väldigt
viktig för stadens tillväxt.
Hon har även
promenerat längs kusten och den dagen vi möts har hon just kommit tillbaka från
en cykeltur till Fridhem några kilometer söder om
Visby, det som en gång i tiden var prinsessan Eugénies
sommarresidens. Här hittade Cordula äntligen fossiler
på klapperstenstranden och kunde njuta av den tidiga höstens lugna atmosfär.
– Efter många år i Bonn har jag flyttat ut på landet. Det är en ganska isolerad
plats utan stadsmiljö, så jag uppskattar verkligen småstadslivet här. Du lär
känna alla snabbt här på Centret, eftersom du tillbringar så mycket koncentrerad
tid tillsammans. Du har köket där du möter de andra när du lagar mat, några
kanske spontant bjuder in till en filmkväll i ”Cinema Baltica” - Centrets egen
”biograf”- i biblioteket på övervåningen
eller så dyker det upp andra sociala stunder, säger hon.
Under sin vistelse
på Centret har gästerna arrangerat två poesikvällar, då de läst dikter för
varandra. Cordula valde dikten “You’re here, still”
av Rose Ausländer, som avslutas med orden: “Be what you
are/Give what you have”.
– Här på Centret har du möjlighet
och utrymme att vara den du är och dela med dig av vad du har. Jag tror det är
en viktig del av tillvaron här: utbytet av våra olika projekt och kulturer,
samtalen om skrivande, kreativitet, språk och litteratur.
Text och foto: Maria Molin