Selma Ancira

Den mexikansk/spanska översättaren Selma Ancira fick höra om Östersjöns författar-och översättarcentrum under en vistelse på Translation House Looren i Schweiz. Hon ansökte och tillbringade tre veckor på centret i Visby förra våren.
– Jag hade aldrig varit i Sverige tidigare och jag måste erkänna att jag blev djupt förälskad både i Stockholm och Gotland. Det är en magisk ö! Jag hade inte ens hunnit lämna Visby när jag började känna mig nostalgisk och ville återvända, säger hon.



Vi börjar med hennes förnamn. Selma Anciras pappa, som var en mexikansk skådespelare och en hängiven bokläsare, var väldigt förtjust i författaren och Nobelpristagaren Selma Lagerlöfs romaner.
Mitt namn är en väldigt fin present från mina föräldrar. När jag föddes 1956 bestämde de sig för att ge mig namnet Selma, eftersom de båda tyckte så mycket om den svenska författaren.

Vi sitter i biblioteket på Östersjöns författar-och översättarcentrums övervåning, dagen innan Selmas hemresa till Barcelona. Det är hennes andra vistelse på centret och hon har varit här i nästan en månad nu. Det är februari och Visbys kullerstensgator är täckta av snö och is.
– För mig som översättare har det varit en fantastisk upplevelse att komma till Sverige och upptäcka den här underbara ön. Kanske på grund av mitt namn – jag har alltid vetat varifrån det kom, blev jag väldigt fäst vid Sverige, säger hon och fortsätter:
– Varje morgon när jag vaknar och ser ut på domkyrkan, hustaken och havet känner jag mig så tacksam. Allt är så vackert här! Den här lugna och stillsamma platsen erbjuder idealiska förutsättningar för ett arbete av det här slaget. Att arbeta omgiven av skönhet, kan du föreställa dig något bättre?

Varje dag i Visby, oavsett vädret, följer hon strandpromenaden längs havet norrut och promenerar tillbaka genom skogen och innerstan, i sällskap av historiens vingslag. Selma är en entusiastisk fotograf.
– Jag uppskattar att ge mig ut på långa promenader med min kamera. Översätta, promenera och fota är hela min tillvaro här. Efter en dag med Tolstoj och havet eller Tolstoj och skogen är det otroligt berikande att träffa de andra översättarna och författarna i köket. Jag har lärt mig mycket av de andra i huset. Det är en atmosfär som bjuder in till vänskap och kreativitet.

Just nu översätter hon en bok med aforismer av Leo Tolstoj i två volymer, ”Livets stig”, från ryska till spanska.
– Det är ett filosofiskt verk på över 500 sidor, som aldrig har översatts till spanska förut. När jag kom hit i januari räknade jag med att hinna översätta hälften av första volymen och kan du tänka dig – igår avslutade jag första utkastet av hela! Det är otroligt hur mycket du får gjort här.

På 1970-talet när Selma gått ut skolan i Mexiko flyttade hon till Ryssland, dåvarande Sovjetunionen, för att studera vid Moskvas statliga universitet med fokus på rysk 1800-talslitteratur. Eftersom hennes pappa var teaterskådespelare och väldigt förtjust i rysk litteratur, hade hon växt upp med Tjechovs pjäser, Gogols noveller and Dostojevskijs romaner.
– Det var bakgrunden till att jag bestämde mig för att resa till Ryssland. Det var på något sätt en logisk konsekvens av min utbildning. Jag sökte ett stipendium och fick det, vilket ledde till att jag tillbringade nio år i Moskva: ett år för att lära mig ryska, fem år på universitetet, där jag läste rysk litteratur och språk och slutligen tre år för en filosofie doktorsexamen, säger hon och tillägger:
– Det var svårt på flera sätt. Jag var mycket fäst vid min familj och för första gången befann jag mig långt hemifrån. Klimatet var väldigt annorlunda från vad jag var van vid. När jag anlände till Moskva kunde jag inte ett enda ord ryska, så i början var det en ganska komplicerad tillvaro. Trots detta är det en av mina mäktigaste livserfarenheter. Jag lärde mig mycket, inte bara ett nytt språk.

På den tiden spelade Selma quena, en traditionell flöjt från Anderna, i en folkmusikgrupp tillsammans med andra studenter från Sydamerika. De reste runt till olika städer i Sovjetunionen och spelade sin musik, vilket också var en oförglömlig upplevelse, menar hon. Under många år var hennes mål att bli lärare i rysk litteratur och språk efter att ha avslutat sina studier, men så hände något som fick henne att ändra sina planer. Hon läste en bok som innehöll brev som tre poeter, Rainer Maria Rilke, Boris Pasternak och Marina Tsvetajeva, skrev till varandra under sommaren 1926.
– När jag började läsa de här breven kände jag plötsligt ett behov att översätta hela boken. Jag var bara tvungen att dela den skatt som jag funnit med andra spansktalande.

”Brev sommaren 1926” blev den första boken som Selma Ancira översatte, 23 år gammal, med stöd av Evgenij Pasternak, poeten Boris Pasternaks son.
– Det var så allt började och från den stunden har jag vigt mitt liv åt översättning. Jag tror att det är mitt kall i livet.

Under hennes sista år i Moskva började hon läsa grekiska, ett språk som hon velat lära sig sedan hon var liten och fick ett vykort från Aten, som hennes föräldrar besökte under en resa i Europa. Bilden på Parthenontemplet uppe på Akropolis etsade sig fast inom henne och hon lovade sig själv att hon skulle besöka den vackra platsen en dag.
– I Mexiko är det tradition att föräldrar bjuder in till en stor fest när deras döttrar fyller 15 år. Jag frågade mina föräldrar om de skulle kunna ta med mig till Grekland istället, och det gjorde de! Vi reste dit hela familjen. Naturen, kulturen, ljudet av språket, det förtrollande havet, antikens värld med all sin skönhet – allt detta fascinerade mig, berättar hon.

Sommaren 1982 reste hon till Mexiko för att jobba som översättare i ryska på teater- och musikfestivalen Cervantino. Under festivalen fick hon även möjlighet att följa ett grekiskt teatersällskap och försöka lära sig mer av språket.
– Då vi hade samlats för frukost tillsammans på hotellet den sista festivaldagen delade en representant för Greklands kulturdepartement ut presenter till personer som hade arbetat med sällskapet. Jag kunde inte tro mina öron när jag hörde mitt namn ropas upp. Jag blev erbjuden ett ettårigt stipendium vid Atens universitet för att studera det grekiska språket och litteraturen. Han sa: “Under de här dagarna har vi kunnat se hur mycket grekiska betyder för Selma och vi vill på detta sätt uppmuntra henne”.

Sedan dess har Selma översatt mer än hundra titlar från ryska och grekiska till spanska. Hon har fått priser för sitt arbete, däribland “Nationella översättarpriset” i Spanien, “Pushkin- medaljen” i Ryssland och “Tomás Segovia-priset” för litterär översättning i Mexiko. Nyligen fick hon motta det prestigefulla priset “Read Russia” för sin antologi “A Whimsical Landscape of Russian Literature” utgiven av Fondo de Cultura Economica i Mexiko.
– Jag har haft turen och förmånen att främst få översätta böcker som jag tycker mycket om, pjäser som jag väljer själv och författare som jag är väldigt fäst vid, säger hon.
– För mig är det oerhört viktigt att lära känna författaren väl och låta honom eller henne bli en del av mig själv. Det är därför som jag oftast översätter samma författare.
Hon skrattar.
– I min bibliografi finns det få författare, men många böcker.

Sedan hon flyttade till Barcelona 1988 har hon arbetat för bokförlag i både Spanien och Mexiko. Selma Ancira tycker mycket om att resa och besöker gärna platserna som hennes författare skriver om. Hon tycker att det är värdefullt att personligen känna till ställena som hon ska beskriva på sitt modersmål.
– Jag ska ge dig ett exempel. I ”Loxandra” skriver Maria Iordanidou om vardagslivet i Konstantinopel, idag Istanbul, i början av 1900-talet. Hur skulle jag kunna berätta om en maträtt om jag inte vet hur den smakar? Hur skulle jag kunna beskriva färgerna och dofterna i en stad som jag aldrig besökt? Jag behövde verkligen resa till Turkiet och uppleva platserna som hon beskriver i boken på riktigt. Min egen erfarenhet berikar översättningen.

Bland hennes mest speciella upplevelser nämner hon arbetet med översättningen av Nikos Kazantzakis mästerverk “Spela för mig, Zorba”, en bok som förde henne till den grekiska ön Kreta och till halvön Peloponnesos.
– Jag uppskattade verkligen den översättningen, även om det innebar väldigt hårt arbete. Kazantzakis är en svår författare att översätta. En av svårigheterna som uppstod när jag översatte boken var att hitta orden som idag har försvunnit från grekiskan. På Kreta mötte jag gamla människor som kunde ge mig betydelsen av ord som aldrig funnits i ordböckerna, eftersom de endast användes på en viss del av ön. Att hitta dessa förlorade ord var verkligen en häftig upplevelse.

Selma Anciras fotografier har visats på utställningar i olika delar av världen. Hennes senaste utställning, “Havet är en dröm”, blev utvald att öppna den nya ”Hall of Contemporary Art” på State Museum of Fine Arts i Tatarstan i Ryssland 2016. Hon tar alltid med sig sin kamera vart hon än reser och ibland har hennes fotografier blivit omslag till böcker som hon översatt. Nu hoppas hon kunna ställa ut sina bilder från Gotland en dag.
– Att fota är en passion i mitt liv, att fånga och bevara ett ögonblick av skönhet. Översättning är också en passion. Och jag kan säga detsamma om att resa… Jag antar att det är mitt sätt att förhålla mig till världen.

Text och foto: Maria Molin

 
Selma Ancira
Intervju svenska
Interview English

Cordula Unewisse
Intervju svenska
Interview English

Ursel Allenstein
Intervju svenska
Interview English

Sölvi Björn Sigurðsson
Intervju svenska
Interview English

Pauliina Haasjoki
Intervju svenska
Interview English

Antje Rávic Strubel
Interview English
Intervju svenska
Ersi Sotiropoulos
Intervju svenska
Interview English

Sofia Nordin
Intervju Svenska

Achiro Patricia Olwoch
Intervju svenska
Interview English

Andrei Ivanov
Intervju svenska
Interview English

Agnieszka Pokojska
Intervju svenska
Interview English