Dikter av Risto Oikarinen. Översättning: Martin Enckell

Nordpolen smälter och rinner som saltvatten över renbetet, ett ungt renpar flyr undan vattnet, via rarkningen, upp i arken, det utvalda folket flyr från slaveriet ut i öknen och flickan från skriftskolan flyr ombord på ett spöktåg. Jag flyr såväl öknen som det mörka tåget och det stigande vattnet och jag springer uppför sluttningen upp på tempelberget, lämnar över mina nycklar till Sankte Per, rädd låser jag in mig i det allra heligaste. Men nu, när solen stiger, springer jag från kyrkbacken ner till järnvägsstationen, till Sankte Pers tåg, och med några skakningar är vi på väg, flickan och jag, ty min längtan till den andra polen är lik min längtan efter det mörka tåget, vattnet i stigande, en vattenlinje i min egen öken.




< 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 >

Asko Künnap
Julius Keleras
Jyrki Kiiskinen
Nicola Lecca
Risto Oikarinen
Sjón