Dikter av Risto Oikarinen. Översättning: Martin Enckell

Djurens ark och människornas slungades bort från havet, upp på strandbranten, och alla arter och par skingrades, Noa trillade genom däcksluckan ner i lastrummet, kon flög genom arkdörren upp på strandstenarna och bröt benen. Likt en sprucken maracas väste arken i vinden och spottade allt som var omaka upp på stranden, bland annat människor och valser, Jona, Job och Maria, ögonlösa tärningar och heliga tal. Men bakom staketet förstod de gröna grannarna, de parvis levande, varandras behov, de talade ett gemensamt språk och byggde med måtta tornet, de grät, skrattade, åt och drack, och de behövde inga kondomer, ty de slutade bygga just innan de nådde upp till himlen.




< 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 >

Asko Künnap
Julius Keleras
Jyrki Kiiskinen
Nicola Lecca
Risto Oikarinen
Sjón