Dikter av Risto Oikarinen. Översättning: Martin Enckell

Klockan klämtar och mannen minns att gud inte är död, mannen minns paradisets fåglar utan vingar, fria fåglar utan naturliga fiender, fåglar som inte kan flyga, fåglarna som gud hatar, mannen minns fåglarna när han klättrar uppför de av svalträck täckta trapporna upp till klockstapeln, mannen ser klockan och minns att man måste vara god och hård som en klocka, så att allt fullbordas, mannen minns kejsaren som gjorde tjänsteflickan med barn, för att uppfylla jorden, mannen minns och öppnar luckorna i klockstapeln och ser ljuset, dammet och konturerna av sina händer, mannen minns guds ändlösa straff och aktar huvudet när han stiger in i sängkammaren, när han lägrar tjänsteflickan, när han bränner kyrkan, när han stjäl den glödande klockan.




< 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 >

Asko Künnap
Julius Keleras
Jyrki Kiiskinen
Nicola Lecca
Risto Oikarinen
Sjón