Dikter av Jyrki Kiiskinen. Översättning Peter Mickwitz

I bruset av det svarta havet lyser udden, en kristallkrona

blinkar i blodets sus, klingar i den svarta vinden, jag ser inte ut

utanför ljuskretsen, jag vandrar omkring inne i en ofantlig amöba

i det elektriskt blinkade alltet ser jag blänkande läppar

varför talar de till just mig vars fickor har hål, genom snöfallet

ser jag höghusets nakna midjor, jag ser de röda tangorna

som höljer himlen, jag ser espressomaskiner av stål,

jag ser de strömlinjeformade skodonen, de flimrande bildskärmarna, jag ser

en oäkting född av stål och djungel, han ligger utan skjorta trotsig på den breda sängen

ur bildskärmens pulserande amöba väller orden men varför, varför tatuerar

denna flimrande eldriva svart hud

varför viftar han med vapnet vid graffitimuren

i en annan skärm ser jag en gummihandske som närmar sig diktatorns mun

tar ett prov från sammetstungan, diktatorn öppnar munnen som ett litet barn

det maskerande skägget lurar oss inte längre vi ser igenom honom

jag bländas av kristallernas blinkande, ur amöbans gnistrande inre

ur stadens ljuskrets ser jag inte ut, jag ser inte hur svarta fiskar

samlar sig till stim ovanför huvudena sjunger locksångers muller

någon gång kommer de att befrukta oss, jag ser inte hur hjältarna stiger

ombord i skummande vågor, avslöjar en olaglig last, under luckan

sågarnas tjut, sotiga ansikten och utrotningshotade mahognystammar, djungelns

lungor ryker en stund på bildskärmen innan

kirurgen syr sårsprickan, jag ser inte hur hjältarna förs bort

jag ser inte hur de ställs inför rätta men varför

varför ser jag diktatorns skändade ansikte på så nära håll





< 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 >

Asko Künnap
Julius Keleras
Jyrki Kiiskinen
Nicola Lecca
Risto Oikarinen
Sjón