| Dikter av Jyrki Kiiskinen. Översättning Peter Mickwitz |
 |
I bruset av det svarta havet lyser udden, en kristallkrona
blinkar i blodets sus, klingar i den svarta vinden, jag ser inte ut
utanför ljuskretsen, jag vandrar omkring inne i en ofantlig amöba
i det elektriskt blinkade alltet ser jag blänkande läppar
varför talar de till just mig vars fickor har hål, genom snöfallet
ser jag höghusets nakna midjor, jag ser de röda tangorna
som höljer himlen, jag ser espressomaskiner av stål,
jag ser de strömlinjeformade skodonen, de flimrande bildskärmarna, jag ser
en oäkting född av stål och djungel, han ligger utan skjorta trotsig på den breda sängen
ur bildskärmens pulserande amöba väller orden men varför, varför tatuerar
denna flimrande eldriva svart hud
varför viftar han med vapnet vid graffitimuren
i en annan skärm ser jag en gummihandske som närmar sig diktatorns mun
tar ett prov från sammetstungan, diktatorn öppnar munnen som ett litet barn
det maskerande skägget lurar oss inte längre vi ser igenom honom
jag bländas av kristallernas blinkande, ur amöbans gnistrande inre
ur stadens ljuskrets ser jag inte ut, jag ser inte hur svarta fiskar
samlar sig till stim ovanför huvudena sjunger locksångers muller
någon gång kommer de att befrukta oss, jag ser inte hur hjältarna stiger
ombord i skummande vågor, avslöjar en olaglig last, under luckan
sågarnas tjut, sotiga ansikten och utrotningshotade mahognystammar, djungelns
lungor ryker en stund på bildskärmen innan
kirurgen syr sårsprickan, jag ser inte hur hjältarna förs bort
jag ser inte hur de ställs inför rätta men varför
varför ser jag diktatorns skändade ansikte på så nära håll
<
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
>
|
|
|
|
 |
|