| Dikter av Jyrki Kiiskinen. Översättning Peter Mickwitz |
 |
Det blänker i ändan av bryggan, det är befriande att iaktta döden på nära
håll. Min lillabror följer mitt exempel och slungar sitt spjut från
bryggändan mot solen. Han sjunker sakta ner i det blänkande,
vispar vatten med stela fingrar, gör reflexmässiga simrörelser. I det klara
vattnet ser jag hans ansikte, en halv meter under ytan.
Det ljusa håret breder ut sig, abborgräset svajar, jag vill inte komma ihåg
hans min. Sedan springer jag. Berättar för mamma. Ett konstigt ljud kommer
ur mig. Jag skrattar faktiskt.
På kvällen i sängen vakar jag över min bror, en ärkeängel beväpnad med spjut
som lyssnar på varje andetag. Den blinda fläcken i mitt öga växer.
Ögonblicket då jag som en marmorstaty håller spjutet i min hand.
Jag skall just börja springa mot den blänkande bryggändan. Jag visste inte
att döden kan blänka?
<
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
>
|
|
|
|
 |
|