| Dikter av Jyrki Kiiskinen. Översättning Peter Mickwitz |
 |
Här byggde de sina U-båtar, längst inne i denna stålgråa vik
monterade de sina svarta blänkande dödsfallosar
som gled stumma längsmed bottnen
här ett stenkast från den misslyckade arkitektens hemstad
här vid det stålgråa havets sydkust
vände pappa honom ryggen, här drömde han monsterkupoler av sten
under vilka regnmoln bildades, om en hurrande pöbel vars blixtrande
andning bränner köttet, här drömde han
en forntida framtid, pelare, trappor, ekot av steg
sval skönhet i vars murgrund hår och vridna ben stängdes in
här drömde han en stor undergång, vid detta stålgråa havs strand
som jag ser på vid min bok, genom panoramafönstret repeterar jag hans förvridna dröm
också om ett ödmjukt förnufts röst talar i boken; han erkänner sina fel
i oljudet av denna återuppbyggda stad
i tystnaden av denna i grunden sönderbombade stad
här väcker fars farföräldrars gärningar en accepterad skräck
och förbjuden beundran, här bygger också jag en ny pappa
jag hittade honom i gestalten av en döende man
en man som inte var min pappa
en man som inte alltid hade rätt
en man som inte var min pappa
<
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
>
|
|
|
|
 |
|