Dikter av Jyrki Kiiskinen. Översättning Peter Mickwitz

Här byggde de sina U-båtar, längst inne i denna stålgråa vik

monterade de sina svarta blänkande dödsfallosar

som gled stumma längsmed bottnen

här ett stenkast från den misslyckade arkitektens hemstad

här vid det stålgråa havets sydkust

vände pappa honom ryggen, här drömde han monsterkupoler av sten

under vilka regnmoln bildades, om en hurrande pöbel vars blixtrande

andning bränner köttet, här drömde han

en forntida framtid, pelare, trappor, ekot av steg

sval skönhet i vars murgrund hår och vridna ben stängdes in

här drömde han en stor undergång, vid detta stålgråa havs strand

som jag ser på vid min bok, genom panoramafönstret repeterar jag hans förvridna dröm

också om ett ödmjukt förnufts röst talar i boken; han erkänner sina fel

i oljudet av denna återuppbyggda stad

i tystnaden av denna i grunden sönderbombade stad

här väcker fars farföräldrars gärningar en accepterad skräck

och förbjuden beundran, här bygger också jag en ny pappa

jag hittade honom i gestalten av en döende man

en man som inte var min pappa

en man som inte alltid hade rätt

en man som inte var min pappa





< 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 >

Asko Künnap
Julius Keleras
Jyrki Kiiskinen
Nicola Lecca
Risto Oikarinen
Sjón